Idag va verkligen Applan som en dröm . Hon är så jäkla stel i vänsterbak, beror som sagt på gamla skador som berodde på att tänderna inte hade blivit översedda som dom skulle hos gamla ägaren. Detta medförde att hon fick problem, och typ fel i stort sett i hela kroppen. Tänk er att vara 6 år gammal och ha ont i hela kroppen. Som tur va tog vi itu med det när hon kom till oss när vi insåg att allt inte stod rätt till.
Men som sagt, eftersom hon är så stel så är det väldigt viktigt att hjälpa henne med det, som att jobba skänkelvikningar, ”fyrkantiga hörn” osv för att hon ska jobba egenom steget och typ stretcha sej. Jag hade tagit en lång framskrittning när jag gick med henne, på typ en kvart. Varför jag gör det? Jag tycker att man kan umgås lite mer, om hästen är osäker på nått på banan kan man få egenom det från marken och man behöver inte ägna så mycke ”ridtid” åt att få hästen att vilja gå dit. Och sen, om hästen inte är med dej, hur fasen ska du kunna få hästen att lyssna på dej?
Men som sagt, när jag hoppade upp, lirkade jag lite i skritten, flyttade, sen gick jag över till att jogga henne, och vet ni vad? HON GICK I HÖG FORM UTAN ATT JAG ENS KRÄVDE DET! Gissa hur mycket jag har kämpat för att få henne dit. Satt med hög, buren hand och drev bara. Hon va så satans härlig! Även galoppen satt idag. I alla fall i vänster varvet. I högern stressade hon upp sej och hoppade runt som en flipperkula. Jag valde att låta henne galoppera nåra varv, sen fick det räcka. Orkade inte tjafsa med henne! Hon hade ju faktiskt skött sej så bra hela ridpasset förutom det!

Fick en kommentar av mamma förut: Tänk att du fick fason på henne oxå. Tydligen fick jag det, och jag kan säga att jag är ganska nöjd med henne, hihi.