Jo, började med att vi åkte till syrran o hennes familj o åt, trevligt det
(: När vi satt hos syrran ringde min farbror, och sa att farfar fått en hjärinfarkt. Shit… visst,en del av mej har ingen farfar, och det har sina skäl. Dels för att han jämt klankar ner på en. Han säger att man äter o äter o blir tjock. Han säger hela tiden att man ska sälja sin häst o massor. Priset togs när jag fyllde 15. Han har alla, verkligen ALLA år så länge jag kan minnas, kommit o grattat mej på min födelsedag. På min 15års-dag ringde han. Samtalet var ungefär så här: ”Hej, jag tänkte bara höra vilka som var där” (jag säger vilka som är där) och han fortsätter: ”jaa, jag får la gratta dej när jag träffar dej nästa gång, hej då” Jag vet inte när han kom nästa gång, men vad jag kan minnas så sa han aldrig grattis. Tack vare det säger jag dels att jag inte har någon farfar, för han har aldrig funnits där varken under min eller mina systrars uppväxt. Men, när vi kommer till sjukhuset och ser farfar ligga där med lite sladdar på sig, så känner man ngt. Han är ju trots allt min farfar…
Ajja, hemma så fixade jag mej. Sminakde mej lite till, bytte till klänning o tog reda på dricka osv. Mamma o pappa skjutsade mej till station, där mötte jag upp Ronja, Jenny, Johanna och Pontus. Tar tåget till Mantorp, där vi börjar festa. Träfafde på Johan som jag inte har träffat på länge, roligt att träffas ! Var en väldigt trevlig kväll. Min väska o plånbok stinker sprit eller cider ellr ngt, min fot är blå för att det var någon som trampade mej som ett as, o på mina ben är det blåmärken. Just det, igår kväll fick jag springa på isgata i klackar, helvete vad det inte var roligt!
Jag har lust att dampa ur på en viss person. Killen, du ska få höra ett o annat. Så är det bara, hur fan tänker du? Nääh du, jag är jääävligt trött på dej.
Take care!