Jo, lillkillen tänkte nog det idag. Blev lite sen upp till stalleti dag, men det dog dom inte av. Med tanke på att hästar är utedjur så mår dom bara bra av vara ute lite längre om kvällarna. Men men. När jag skulle ta in huliganerna, ropar jag på dom hur mycke som helst. Nej, dom brukar inte vilja komma in. Kan förklara hur våra hagar i ”vårat” stall ser ut (det är bara vi som står i stallet, det är 3 boxar och vi har 2, så aah.) I alla fall, vi har en stor vanlig rasthage, sen en mindre och en annan stor hage som vi har haft dom på sommarbete i. Just nu går dom i alla hagar samtidigt. Den stora hagen ligger nedanför den vanliga rasthagen. Men i alla fall, så var dom i den andra stoora hagen nedanför vanliga hagen. Rätt som det var hörde jag bara bam-bam-bam! Då kom dom farandes. Gillmore springer över en kulle som finns i hagen, tvärnitar framför grinden, och tittar på mej som ”hej mamma, jag är här nu”, med världens mest änglalika ögon. Min lilla bebis det.
Den 7 november är den 5 år sen jag avlivade min trotjänare Fager. Fan. I år blir det att gå till minneslunden och begrava en fläta och ett foto. Så han har en viloplats… 4 år fick vi tillsammans, alldeles för kort.