Inte skrivit ngt sen den 14 oktober. Har hänt lite saker som gjort att jag hamnat en stor jobbig svacka.  N vet Oscar som jag var ihop med. När vi knappt varit tsm i 2 veckor, slutade han älska mej. Det innebär att det inte finns ngt ”han&jag” längre. Det känns sjukt, hur mkt jag kunde älska honom, även fast vi inte ens var ihop i 2 veckor. Jag vet inte om det var äkta kärlek från hans sida, som det var från mig. För, om det hade varit riktig kärlek, starka känslor oså vidare, så hkunde han väll inte sluta älska mej över en natt? ”Kärkänslan” försvann för honom på ngt vänster, vetefan vad som gick snett om ni frågar mej. Jag kände, det här var riktigt. Aldrig, och då menar jag aldrig, har jag känt så starkt för han som för ngn annan… Just nu känner jag mej halv, men jag kommer väll komma vidare på ngt sätt. Kommer väll träffa någon annan, men frågan är om jag kommer älska honom så starkt som jag älskade the guy before? Det ironiska är att vi kan typ, ialla fall vad jag tycker, kan snacka som vi gjorde innan vi blev tsm? Ajja, life goes on I guess?

Sen har min häst blivit svullen i sitt bakben. Veterinären kommer i morron till stallet för att kolla en annan häst, då får han kolla Gillemän oxå. Inte roligt att han är skadad nunär vi kommit igång med träning ordentligt. Sucks so much! 

Joo, oså kan vi berätta vad som hände för ngn timme sen. Vi håller på att renoverar hallen här i kåken, det vill säga lägger golv och lite mer. Pappa hade bara slått i spikarna i masoniten lite halvt, så det var väll upp mot 50 spik som stod upp lite halvt så där. Ajja, jag sitter på övervåningen vid datorn, o ska springa ner. När jag komemr ner där pappa håller på, så känner jag att ngt sitetr i foten. Börjar skrika innan jag vet vad det handlar om, lyfter foten, och ser att en spik sticker ut. Yes, you are right – jag trampade på en spik. När pappa ser vad som hänt, drar han bort spiken fort som fan. Jag fortsätter skrika som ngt jga vet inte vad. Hoppar ut i köket, och mamma kommer farandes. Då sitter jag vid köksbordet, skriker och typ biter i bordsskivan. WTF, jag, skrika? Näääh, det är inte jag redigt! Så mamma kommer med en isbit o ska bedöva? Inte poppis! Efter lite skrik, plåstring och svordommar var jag uppe igen, elr kanske nere? Hamnade nämligen i soffan framför tvn, och världscupen i hoppning Många fina ekipage, bland annat var Jos Lansink, Ludger Beerbaum och Helena Lundbäck med. Tyvärr kom inte Helena till omhoppning med sin Maddick, vilket var otur. Ett litet pet, hade varit roligt att se ett svenskt ekipage i omhoppning. Men men, de kommer nog igen!  

I morron skola, jag längtar faktiskt!